En födelsedagssång till morfar eller farfar

Åttio år av födelsedagar ger en karl gott om muggar, slipsar och kort där det står ”världens bästa morfar”. Vad väldigt få morfäder och farfäder har fått är en låt om sig själva – om stugan där han bytt varenda bräda, gäddan som var ”så här stor”, och hur han fortfarande skjutsar dig till tåget och kollar att du har mössa.

Berätta om honom med hans egna ord och vanor, välj ett sound från hans ungdom, så får du en färdig låt – text, melodi, riktig sång och omslag – på ungefär en minut. Spela den när kaffet och tårtan står på bordet, så får han äntligen höra sin egen historia sjungas inför hela släkten.

Musiken från ungdomsåren sitter i kroppen livet ut, så låt låten låta som när han var ung.

• Dansband. Om han bjöd upp i folkparken varje lördag – gungande komp med saxofon.
• Visa. För den som sjunger med i Taube på kräftskivan: akustisk gitarr, berättande verser, lite skärgård i texten.
• Femtiotalsrock. För han som hade bakåtkammat hår och moped: kontrabas och svängigt piano.
• Gammal schlager. Till den som minns radions lördagsunderhållning: varm orkester och en mjuk röst.

Skriv bara stilen i beskrivningen – ”i stil med dansband från sjuttiotalet” räcker gott.

De bästa morfarslåtarna skrattar först och berör sedan. Låt verserna handla om skrönorna, envisheten med att aldrig ringa en hantverkare och bilen han kört sedan 1998. Låt sedan refrängen eller sista versen säga det ingen säger vid kaffebordet: att han är den som höll ihop allt, och att barnbarnen bär hans tålamod med sig.

Är han en karl av få ord, gör låten likadan – korta rader, inga stora gester. Han kommer kanske inte att säga så mycket när den har spelats färdigt. Men titta på honom när refrängen kommer tillbaka, och lägg märke till att han ber er spela den igen.